Vad händer egentligen med all information?

november 23, 2008

Patienter som vi träffar och behandlar i våra kliniker och sjukhus, dokumenteras och analyseras (konfidentiellt såklart). Symptom, diagnos, behandling och medicinering rapporteras. Apotekaren registrerar hur mycket medicin han lämnar ut osv. All statistik hamnar sedan i en medicinsk månadsrapport som landar på den medicinske koordinatorns bord, som i sin tur sätter ihop data för hela Nepal, analyserar den innan han skickar en sammanställning till huvudkontoret som granskar den ytterligare.

Apotekarens statistik på utlämnad medicin matchas mot leveranser och lagernivåer, vilka ligger till grund för beställningar. Apotekarens statistik analyseras också och jämförs med ackumulerade siffror av diagnoser av sjukdomar, som hanteras av sjukvårdspersonalen. Allt för att se till att det vi gör och planerat göra hänger ihop. Och för att undvika korruption. Och för att se till att vi inte skriver ut mer medicin än vad vi egentligen bör. Osv.

I analyserna av datan som samlas ihop, tittar vi även på trender. T.ex om vi börjar se mer undernärda barn. Eller fler malariafall. Eller mer sexuellt överförbara sjukdomar. Och om vi kan säkerställa en trend försöker vi svara på det förändrade behovet och sedan ta reda på orsaken till förändringen. Den medicinske koordinatorn tillsammans med teamet i projektet har huvudansvar för ovanstående aktivitet.

Det som kan sägas sticka ut i den Nepalesiska ackumulerade medicinska rapporteringen jämfört med andra länder är framfall. Ovanligt många – även yngre – kvinnor kommer till oss med framfall.

Jag frågar min närmsta kollega, läkare och tillika medicinsk koordinator: varför? Han säger att vi inte med säkerhet kan veta, men det har med själva förlossningsförfarandet att göra, och ger en målande beskrivning av den som inte direkt uppmuntrar till graviditet och naturlig förlossning i Nepal. Dessutom säger han, att kvinnorna knappt hinner hämta sig från en graviditet innan de blir gravida igen. Speciellt om de fått en dotter.

Läkare Utan Gränser fokuserar en hel del på mödra- och barnavård i Nepal. Och det faller sig naturligt, för ibland när jag går omkring i vårt projekts kliniker och sjukhus får jag för mig att jag är mitt i ett massivt graviditet/förlossningsutbrott.

Alla analyser, insamlade data och erfarenheter används även i planeringen inför nästa år. Den processen sker varje höst inom Läkare Utan Gränser. Då sätter man ramarna för verksamheten för följande år. Hur många patienter tror man sig ha, med vilka sorters sjukdomar/behov, och vilken behandling, som kostar hur mycket. Hur många behöver vi ha anställda för att kunna hantera den här mängden patienter, med just den här sortens behandling. Kala’Azar kräver trettio dagars behandling, Tuberkulos ungefär ett halvår, malaria några dagar, HIV hela livet. Och medicinerna kostar olika mycket. Två gånger om året gör man sedan en revidering av planerna, budgetarna och nyckeltalen. Allt med noggranna förklaringar till avvikelser och analyser av förändringar.

Just nu börjar det närma sig månadsslut, och vi fasar nog alla lite inför rapporteringen som sker efter att all data har samlats ihop. För ingen av oss vill egentligen sitta vid skrivbordet och skriva, analysera och dokumentera – de flesta av oss vill spendera tid i klinikerna. Icke desto mindre inser vi att det är just den här informationen som används för vår planering, för uppföljningar och inte minst för kommunikation och i lobbyaktiviteter. Så det är egentligen bara att bita ihop :).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: