Being a hero is easy!

november 26, 2008

I och med att vi idag firar att Läkare Utan Gränser startades för femton år sedan i Sverige så funderar jag lite på det här med hjältar. Vad är en hjälte? Är det egentligen så lätt att vara en? Många gånger när jag möter nya människor och det efter ett tag kommer fram att jag har varit på uppdrag för Läkare Utan Gränser, kommer det oftast några kommentarer:

– Är du läkare? (nej..)
– Det där har jag alltid velat göra!

Ibland kommer ett

– Ni är så himla bra!

Ibland kommer ett

– Ok – och vad gör du på fritiden då?

Reaktionerna varierar såklart beroende på sammanhang och på personerna man pratar med, men många gånger får jag känslan av att det placeras en liten hjältegloria på mitt huvud.

Och jag måste säga att jag oftast känner att den där glorian är oförtjänt. Jag känner mig rätt obekväm med den – för det jag gör kan inte värderas som bättre eller sämre än något annat. Det faktum att jag arbetar för Läkare Utan Gränser gör mig personligen egentligen inte till en bättre människa. Jag kan ju faktiskt sitta här i Kathmandu och vara vansinnigt dryg, otrevlig och ohjälpsam. Föga hjältelikt..

Vilket jag hoppas att jag inte uppfattas som. Men ändå.

Det jag vill komma till är att det är vad vi gör i våra dagliga liv som gör oss till hjältar. Och hur vi gör dem.

Det behöver inte vara stort som att åka till Sudan, eller skänka en miljon, eller öppna ett barnhem. Det är det vardagliga som gör oss till hjältar. Varje människa har sitt eget ansvar att vara en hjälte – och det är bara vi själva som sätter gränser och/eller värderingar på våra handlingar.

Jag funderar lite på det där med hjältar och undrar vad som är mer hjältelikt? Att vara landschef för Läkare Utan Gränser i Kathmandu, eller hjälpa en blind tant över Sveavägen? Att skänka en slant till en uteliggare vid Slussens tunnelbana eller till ett gatubarn i Nairobi, Kenya? Att besvara telefonsamtal från barn på BRIS eller att vara den goda lyssnaren till vännen vars pojkvän just gjort slut? Att skänka pengar till en hjälporganisation i Sverige eller ge ett lån till en 15-åring i Sydafrika för att stödja dennes skolgång? Att komma ihåg sin mormor på hennes födelsedag eller hjälpa till vid en förlossning?

Jag kan fortsätta i evigheter. Jag tror inte att man kan värdera hjälteinsatser. Vi kan bara vara hjältar på det sätt vi själva anser vara värdefullt. När vi tror på det vi gör, det är då blixten står stilla när vi rör oss. Det är då människor börjar lyssna när vi talar. Det är då vi kan smyga tystare än djungelkatten. Det är då vi kan ha tio tigrars styrka och tusen ögon och tusen öron. Fantomen gör naturligtvis osannolika seriesaker. Vi vanliga dödliga får nöja oss med verkligheten och bidra på vårt eget sätt till att förbättra världen. Om det så är att arbeta i ett av våra sjukhus i Kongo-Kinshasa eller skänka en slant: It is easy to be a hero!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: