Bergsvägar

december 10, 2008

Det tog mig ett tag att bli kär i det här landet. Vissa ställen älskar man direkt, andra behöver lite mer tid på sig. Jag hade just gått och funderat lite på vad det är som gör att folk kommer hit, och 30 minuters bilfärd bort från Kathmandu är jag beredd att investera i värsta vandrarutrustningen och sälla mig till turisterna. Det här är ett av de vackraste landskapen jag har skådat. Berg som aldrig tar slut. När man tror att man är över ett krön och ska påbörja den bilburna nedstigningen, då ser man en ny topp. En ny dal.

Jag är på väg mot ett av våra projekt och eftersom vi ändå behöver få dit en bil, verkar det onödigt att flyga 20 minuter och sedan bli upphämtad för de sista tre timmarna som det tar. Istället åker jag helt vägen. En sträcka på 18 mil tar oss 8 timmar, så man kan lätt föreställa sig vägkvalitén.

Utmed vägen ser jag träd med kronor som stora bollar. Runda stora kronor, med vad som ser ut som luddiga dammvippor av barr. Skarpt gröna är de, och de är som tagna ur en fantastiskt fantasifull Disneyfilm. Fåglarna jag ser är en del så små att man kan missta dem for en fjäril. Det springer några randiga ekorrar över vägen. Vid ett annat tillfälle passerade en stor flock apor framför bilen.

När vi är på väg ned mot en dal, visar min kollega och chaufför mig en linbana som går ovanför våra huvuden där vi i sakta mak kör fram. Han berättar att linbanan användes fram till 15 för år sedan för att forsla varor upp i bergen. Det killar till i magen när jag något för fritt associerar till skidliftar och funderar som hastigast på hur det skulle vara… När han säger att det inte är för människor utan bara för varor. Och att den inte är i bruk nu. Som om han hade kunnat läsa mina tankar. Jag kan dock inte släppa tanken.

Ibland får uppdragen för Läkare Utan Gränser lite av en Indiana Jones känsla över sig. Vi far över broar som verkar hålla för vår bil. En del av broarna ser lite nyare ut, med den gamla skroppliga kvar vid sidan. Avstängd med ett snöre. Och jag tänker att Indiana Jones förmodligen skulle tvingas använda den skröpliga. Och serpentinvägarna, obefintliga räcken, stup alldeles nedanför mig. Som gjort för en biljakt i film.

Nu när vi tröskar fram här är det torrt och varmt, men under monsunperioden kan jag tänka mig att risken att leran får bilen att glida ut över stupen är stora. Jag frågar om olyckor och jag får till svar Not so far. Tänker; Nehepp.. Tänker; Indiana Jones, det här är inte specialeffekter… Tänker; Det här är på riktigt!

Ett svar to “Bergsvägar”

  1. saga Says:

    hur får ni ihopp pengar till allt det ni gör?


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: